Det är viktigt med en korrekt, faktabaserad bild av situationen i Östersjön, för att rätt beslut om förvaltning och åtgärder ska kunna fattas. Fisket i Östersjön har ofta beskrivits framställs ofta i media på ett oroande sätt som skapar en oroande bild av regionens fiskeverksamhet. Bilden av bland annat fisket är präglad av missförstånd, osanningar och förutfattade meningar. Här bemöter vi några av myterna.
Är fisket orsaken till Östersjöns problem?
Tittar vi historiskt på Östersjöns fiske ser vi betydande fluktuationer i populationer av viktiga arter som sill, skarpsill och torsk. Dessa variationer är resultatet av både naturliga förändringar i miljö och klimat, och mänskliga faktorer, i form av t.ex. övergödning, syrefria bottnar och fiske.
Är sillen/strömmingen överfiskad?
Svenska fiskeföretag – som samtliga är mindre, familjedrivna verksamheter – är beroende av att det finns fisk att fiska både idag och i framtiden. Baserat på vetenskaplig rådgivning från ICES har beslutsfattarna minskat kvoterna för sill och strömming med över 70% de senaste två åren., Då kvoterna följer rådgivningen och fisket följer kvoterna finns det ingen anledning att prata om överfiske.
Varför finns ett industrifiske?
En stor del av fisken från Östersjön används till fiskmjöl och fiskolja. Detta fiske kallas ofta för ett industrifiske. Orsaken till att detta fiske finns är i första hand problematiken med dioxin i Östersjön som begränsar efterfrågan på den sill/strömming som fiskas här. Men även för skarpsill, där halterna är låga, saknas i stort sett efterfrågan på fisken för konsumtionsändamål. Industrifisket är alltså inte ett val utan ett resultat av efterfrågan och miljörestriktioner.
Bottentrålning?
Fisket efter sill/strömming och skarpsill sker med pelagisk trål, som inte är utformad att dras på botten. Det förekommer hos en del mindre fartyg enstaka fall av äldre trålar av mer bottentråltyp, men dessa är under utfasning.
Har det pelagiska fisket stora bifångster?
Bifångsterna i det pelagiska fisket är otroligt små. Som exempel var bifångsten av torsk i det svenska pelagiska fisket under 2022 bara1,2 ton på de drygt 60 000 ton sill och skarpsill som fiskades i hela Östersjön, vilket alltså motsvarar 0,002 % av hela fångsten.
Är industrifisket bara storskaligt och konsumtionsfisket bara småskaligt?
Alla svenska pelagiska fartyg som fiskar med trål fiskar till någon del till industriändamål, oavsett fartygets storlek. Det innebär att både de största och de minsta fartygen levererar råvara som används till fiskmjöl och fiskolja.
Samtliga av de stora fartygen fiskar sill och makrill för konsumtion i Nordsjön vissa delar av året. Andra delar av året fiskar de huvudsakligen skarpsill i Östersjön som används till fiskmjöl och -olja. Fartygen är väl anpassade för konsumtionsfiske.
I Östersjön finns endast två beredningsföretag som tar emot sill för konsumtion. De kan bara ta emot en mindre andel av de kvoter vi har i Östersjön. Till dessa företag levererar en handfull mindre och mellanstora fartyg. Flera av de mindre båtarna med Östersjön som hemmahamn har problem att kunna lämna någon fisk alls till konsumtion på grund brist på sorterverk, beredningsindustri (filémaskiner) och bristande efterfrågan på sill/strömming. Vissa av de minsta är alltså rena industrifiskare.
Hjälper det att flytta ut trålgränsen?
En utflyttning av trålgränsen har föreslagits som en lösning på minskade sill/strömmingsbestånd på ostkusten. Detta skulle få negativa effekter på lokalt och regionalt fiske och beredningsindustri, beroende på var en utflyttning planeras.
De minsta fartygen kan inte fiska alls så långt ut från kusten på grund av säkerhetsskäl. Dessutom skulle det ökade bränsleförbrukning för fiske längre från kusten innebära en ökad miljöpåverkan.
Nästan all fisk som används för konsumtion finns innanför den föreslagna utflyttade gränsen och kan i så fall inte fiskas. Detta driver fisket mot mer industrifiske. De största fartygen skulle bli minst påverkade då de enklare kan förflytta sitt fiske geografiskt. Samma mängder fisk skulle fiskas (detta styrs av kvoterna), men på andra ställen.
