Meny
Den svenska pelagiska fiskeflottan har olika sociala och ekonomiska förutsättningar beroende på deras fiskekvoter. Kvoter styr storlek på fartyget, vad, var och hur mycket man kan fiska.
Det pelagiska systemet som infördes år 2009 har bidragit till:
Dessa förändringar har i sin tur lett till en positiv utveckling för flottan och:
Inom det pelagiska systemet fiskar idag drygt 20 fartyg, med en storlek mellan ca 15-64 meter.
När det pelagiska systemet infördes fanns en politisk vilja att behålla fartyg som enbart fiskar i Östersjön. För att nå målsättningen infördes en extra tilldelning av kvot till de fartyg som enbart fiskar i Östersjön och landar sin fångst i Östersjöhamnar. Till skillnad från de fartyg som fiskar helt inom det pelagiska systemet har de alltså inga fler ben att stå på i form av kvoter i andra vatten. Dessutom får inte regionalkvoten bytas, lånas eller säljas mellan fartygen, ens vid haveri eller ombyggnad.
De begränsningar som regionalkvotssystemet innebär medför en minskad flexibilitet, vilket i sin tur lett till en sämre ekonomi för dessa företag. Den begränsade flexibiliteten ger bland annat sämre möjligheter till t.ex. banklån.
Nästan alla regionalfartyg har också andelar inom det pelagiska systemet, även om det i vissa fall är en ytterst liten andel. Det finns idag knappt ett tiotal regionalkvotsbåtar, och de är från ca 15-37 meter långa.
Trålfiske på kustkvoten är ett relativt nytt fiske. Många av de små pelagiska trålarna på kustkvoten i Östersjön har tidigare antingen haft ett riktat torskfiske, eller ett mer allsidigt fiske med passiva redskap. Torskfisket är nu förbjudet, och garnfisket är i många områden omöjligt eller oekonomiskt på grund av säl- och skarvskador. I vissa områden lever ändå garnfisket efter sill/strömming kvar.
Fisket är på grund av dessa begränsningar hänvisat till i stort sett två arter – sill/strömming och skarpsill. Detta är arter med ett lågt pris jämfört med många andra arter, vilket gör att det krävs större volymer för att få en lönsamhet för företaget. De flesta av de små fartygen har svårt att komma upp i ett tillräckligt infiskningsvärde för att nå en god lönsamhet.
Detta beror i sin tur på att fartygets storlek begränsar den mängd som kan landas under en fiskeresa, fiskesäsongen är kort då fartygen huvudsakligen fiskar relativt nära land där fisken bara befinner sig under en begränsad tid på året. Dessutom är fartygen på grund av sin storlek känsliga för väder och vind vilket gör att många fiskedagar går förlorade.
Om efterfrågan för pelagisk fisk för konsumtion var högre hade dessa fartyg kunnat ha en bättre ekonomisk situation. För att sill/strömming ska nå konsumtionsmarknaden behöver den dock kylas, sorteras och filéas, och detta kräver en förbättrad infrastruktur i många hamnar.
