Meny
Swedish Pelagic Federation producentorganisation (SPF) företräder merparten av svenska fiskefartyg över 12 meters längd inom det pelagiska fisket efter bl.a. sill, skarpsill, tobis och makrill i Atlanten, Nordsjön, Skagerrak, Kattegatt och Östersjön samt ett antal fartyg mindre än 12 meter som fiskar kustnära längs Västkusten respektive i Östersjön. Våra medlemmar står varje år för ca 90 procent av den totala fiskade volymen i Sverige. Vi tackar för möjligheten att lämna synpunkter på remissen.
Utredningen konstaterar inledningsvis i sin sammanfattning att den enskilt viktigaste åtgärden för att säkerställa livsmedelsförsörjningen är att så långt som möjligt upprätthålla den inre marknaden och handeln. Med en betydande import av såväl insatsvaror till livsmedelsproduktionen som färdigtillverkade livsmedelsvaror har en fungerande handel onekligen en mycket stor betydelse för vår livsmedelsförsörjning. SPF:s erfarenhet från covid-utbrottet är emellertid att varken den fria rörligheten inom EU eller handeln fungerade utan störningar (exempelvis svårigheter vid resor över gränsen för besättningsbyten, tidsfördröjning eller svårigheter att införskaffa reservdelar). När åtgärder ska vidtas för att stärka Sveriges livsmedelsberedskap är det väsentligt att även beakta scenarier där principen om en fri inre marknad för varor, tjänster och personer liksom handel med tredje land av olika anledningar inte fungerar eller inte fungerar fullt ut.
SPF har inga invändningar mot de förslag som utredningen lagt fram men vi anser det vara en brist att utredningen i så hög grad fokuserat på jordbruk och förbisett den potential som sjömat kan erbjuda och de specifika åtgärder som krävs för att fiskerinäringen på ett optimalt sätt ska kunna bidra till Sveriges livsmedelsberedskap.
Av den beskrivning som ges i betänkandet framgår att fiske anses ingå i livsmedelssystemet och Sveriges primärproduktion. Från SPF anser vi dock att sjömat och fiske inte beaktats i tillräcklig grad i den beskrivning och analys som är gjord. Risken är därmed stor att möjligheten att utnyttja potentialen hos denna resurs inte tillvaratas. Sverige har tillgång till fiskekvoter som innebär att vi kan förse Sveriges befolkning med mer än en miljard portioner pelagisk fisk i händelse av kris.
Den bakgrundsinformation som ges kring svensk primärproduktion (se sid 70) är synnerligen summarisk vilket är rimligt i detta sammanhang. Den bild som ges av svenskt fiske blir dock haltande om man anger att det idag finns ca 1 300 företag utan att samtidigt beskriva att merparten av fångstvolymen idag kommer från ett fåtal företag.
Den beskrivning som gjorts av fiskmjöl som foderråvara är korrekt (se sid 96) men det hade varit värdefullt att tillägga att vi idag inte har någon anläggning i Sverige för tillverkning av fiskmjöl och fiskolja utan denna importeras från Danmark dit de svenska fartygen levererar sina fångster.
SPF anser att även fisk och fiskprodukter förtjänar att omnämnas under avsnittet om beredskapslagring. Fiskmjöl är en viktig råvara för foderproduktion till odlad fisk, fjäderfä och gris. Då Sverige saknar egen produktion av fiskmjöl och fiskolja utan är beroende av import kan det vara lämpligt att upprätta ett beredskapslager av denna insatsvara. Vidare kan nämnas att sill och skarpsill lämpar sig väl att konservera och kan då långtidslagras. Fisk kan utgöra ett viktigt komplement näringsmässigt till andra livsmedel.
Under avsnitt 6 i betänkandet diskuteras olika förutsättningar för svensk livsmedelsproduktion, bland annat behovet av jordbruksmark. SPF anser att detta avsnitt borde kompletteras med en beskrivning och analys av behovet av fiskevatten/fiskeplatser och den konkurrens som idag finns från annan verksamhet i havet, exempelvis utav uppbyggnaden av havsbaserad vindkraft. Tillträde till fiskevatten/fiskeplatser för olika fisken påverkas även av de målsättningar som fastställts internationellt och nationellt av skyddade områden i havet, diverse fiskereglerande åtgärder kopplade till olika havsområden liksom internationella avtal om tillträde till fiskevatten.
Vidare saknar SPF en beskrivning och analys av nödvändig infrastruktur för produktionen. Det pelagiska fisket har exempelvis en bristande tillgänglighet till hamnar med tillräckligt djup. Idag har våra större medlemsfartyg t.o.m. svårigheter att genomföra besättningsbyten, reparationer eller underhåll i Sverige då hamnarna används för annan prioriterad verksamhet. Våra större medlemsfartyg har idag sina hemmahamnar i Danmark.
När det sedan kommer till mottagning och beredning kan det konstateras att svensk pelagisk beredningsindustri inte varit konkurrenskraftig och antalet beredningsanläggningar har successivt minskat. Idag finns tre anläggningar kvar i Sverige som kan bereda större mängder pelagisk fisk. Dessa har tillsammans endast kapacitet att ta emot och bereda cirka 30 procent av de pelagiska kvotvolymer som fisket förfogar över. Resterande volymer landas utomlands.
I betänkandet nämns riksintresseanspråk i flera sammanhang som metod för att säkerställa bevarande av väsentliga tillgångar. Inom fisket finns både hamnar och vissa fiskeplatser upptecknade som riksintresse för yrkesfisket. SPF:s erfarenhet är dock att utpekande av riksintressen har begränsad betydelse för att skydda dessa tillgångar mot åtgärder som påtagligt försvårar fiskenäringens nyttjande av dem. SPF anser att ett stärkt skydd/tydligare regelverk avseende riksintressen och rutiner för dess tillämpning kan krävas för att trygga livsmedelsberedskapen.
SPF påbörjade redan för två år sedan en process med att utveckla svensk mottagning och beredning av pelagisk fisk för att bidra till en förbättrad livsmedelsförsörjning och livsmedelsberedskap. I ett nyligen framtaget förslag till handlingsplan beskriver SPF de projekt som initierats och vilka åtgärder föreningen anser krävs för att nå målsättningen om en ökad mottagning och beredning av svenskfångad pelagisk fisk. Vår handlingsplan, som ska ses som ett levande dokument, har bifogats till yttrandet.
Annelie Rosell, SPF
